17-21 oktober 2021.
Strindberg försökte avbilda himlavalvet utan kamera och utan lins. Den här veckan har jag gått i hans fotspår i Paris.
Jag såg en föreställning på teatern där Fadren hade fransk urpremiär i december 1894.
Jag vandrade runt på sjukhuset St Louis där han lades in några månader senare.
Hittade plaketten som pekar ut var hotel Orfelia låg.
Slutligen besökte jag Juvicy där Strindberg påstod att han var på besök hos den berömde astronomen Camille Flammarion, och jag fick till och med använda Flammarions observatorium tack vare att @societeastronomiquedefrance var så vänliga och öppnade det bara för min skull.

Ändå känns det inte som att jag är färdig med Strindberg och Paris. Men nu ska jag i alla fall skriva vidare på dramat, ett kammarspel som utspelar sig under en mörk, tät natt på St Louis. Patienten, som ibland tror att han är Strindberg, möter Sköterskan, som helst vill vara just sköterska men som tvingas spela helt andra roller enligt Patientens vansinniga regi.

Tack till min författarkamrat Sara Wikman som gjorde resan med mig och som tagit de flesta bilder. Tack till Helena Hansen som följde med till Juvicy. Tack till @strindbergsintimateater som stöttat mig i skrivprocessen. Och tack till Författarfonden vars resestipendium gjorde detta möjligt.