Oberoende TV utmanar Israel

 

 

Mindre än ett dygn efter massakern på fartyget Mavi Marmara på väg till Gaza deklarerade Israels försvarsminister att aktivisterna var terrorister och inte alls sysslade med humanitär hjälp. Sedan dess har propagandakriget rasat. I skuggan av mainstreammedias rapportering försöker också små alternativa röster göra sig hörda.

 

Israel Social TV är en liten oberoende webbbaserad TV-kanal. I sin programförklaring säger de sig vilja vara ”en alternativ plattform för att främja jämlikhet, rättvisa, samhällskunskap och kultur i kontrast till institutionaliserade kommersiella medier, och att bryta sambandet mellan kapitalism och media.”

 

Den 5 juni filmade kanalen en stor israelisk demonstration i Tel Aviv mot ockupationen av Palestina, vilken lockade tiotusentals demonstranter. Filmen har de senaste veckorna fått stor spridning i sociala medier på nätet.

Ehud Shem-Tov arbetar med Israel Social TV och berättar för Arbetaren Zenit att de ständigt blir osynliggjord av det israeliska etablissemanget. De som arbetar där framställs som en liten grupp radikala aktivister som bör ignoreras.

När vi filmade israeliska fredsdemonstrationer under kriget mot Libanon fick vi en del hotbrev, säger Ehud Shem-Tov.

 

Själv är han israel bosatt i Tel Aviv. Tidigare tjänstgjorde han i israeliska armén, som värnpliktig och som reservofficer. När den andra intifadan började år 2000 vägrade han att rycka in, och dömdes till fängelsestraff för det. Utan erfarenhet av journalistik eller film började han 2005 göra samhällskritiska videoartiklar om muren mellan Gaza och Israel. Året därpå bildandes Israel Social TV, som enligt dem själva är landets enda oberoende TV-kanal.

I början filmade och redigerade jag filmerna själv. Men ingen ville publicera de filmer jag gjorde. Därför drog jag ihop folk och startade en egen hemsida, berättar han.

 

Ingen annan på kanalen har heller journalistutbildning, och de flesta arbetar ideellt. Trots det håller de 350 filmer de hittills hunnit producera hög kvalitet i jämförelse med andra alternativmedier på internet. Filmerna görs i samarbete med progressiva organisationer, och ungefär hälften av dem handlar om konflikten Israel-Palestina. Den andra hälften rör privatiseringar, rasism, resursfördelning, utbildning och yttrandefrihet. Israel Social TV vill synliggöra de kamper som förs i Israel och täcka det som vanlig media låter bli att berätta om.

Vi vill att ni i Sverige ska veta att alla israeler inte är som israelisk media väljer att framställa oss. Vi står ensamma mot mainstreammedia, som fungerar som språkrör för den israeliska ockupationsmakten och den israeliska armén. Det är nästan omöjligt att få ihop pengar till vår verksamhet inom Israels gränser, säger Ehud Shem-Tov.

 

Enligt honom är Israel ett samhälle med mycket rasism mot invandrare, flyktingar och araber. Och mot alla som avviker på andra sätt, till exempel den israeliska vänstern som han själv tillhör.

– ”Självhatande judar” är ord vi känner väl till. Eller så kallas vi bara förrädare, kort och gott, säger han.

 

Gaza är stängt sedan mer än tre år tillbaka och en och en halv miljon människor lever bakom murar och gränsposteringar. Journalister har begränsat tillträde till Gaza men ibland sipprar ändå några bilder ut på nyhetssändningar. Men hur det egentligen är för den palestinska befolkningen är mestadels höljt i dunkel. Det har fyra unga palestinska kvinnor försökt ändra på, med den professionella varianten av videodagbok ”Sleepless in Gaza and Jerusalem”.

 

Tanken var från början att göra 30 filmer under 30 dagar, utan manus. Men det blev 104 filmer under 90 dagar, och en extra film dag 92 för att täcka massakern på Frihetsflottiljen på väg till Gaza.

I episod 16 filmar Ashira Ramadan palestinska killar som bygger barrikader och blir angripna av den israeliska armén. Själv blir hon beskjuten med tårgas, och kameramannen tacklar av efter ett han träffas av en gummikula. Under seriens gång dör tre personer.

Det har varit en enorm teknisk och yrkesmässig utmaning. Vi antog utmaningen eftersom den palestinska verkligheten inte kommer fram i nyhetsrapporteringen. Vi skildrar hur verkligheten ser ut, bra, dålig och ful, säger Ramzi Khoruy, en av initiativtagarna till projektet.

 

Serien skildrar också hur arbetare tar sig genom blockaden för att utnyttjas som arbetskraft på andra sidan, och unga kvinnors vardag med familj, vänskap och konserter. Att det är unga kvinnor som får visa upp sitt land och sina liv i ett land som styrs av muslimer står i bjärt kontrast till bilden av islam som en kvinnofientlig religion.

Vi valde kvinnor eftersom de finns överallt i Palestina, vi ville visa alla aspekter av samhället. Kvinnor har också öga för detaljer och är bra på att kommunicera, säger Ramzi Khoruy.

Hela Sleepless-dagboken skulle ha visats på Amnesty International Human Rights festival i våras men stoppades. Enligt Ramzi Khoruy låg pro-israeliska lobbygruppers intensiva påtryckningar bakom. Senare bad Amnesty om ursäkt för det inträffade, och visade två av avsnitten på ett extrainsatt arrangemang.

Vi har brutit den mediala blockaden av både Gaza och resten av Palestina, säger Ramzi Khoruy stolt.

 

Den sista filmen visar när Ashira Ramadan, som blev gripen av israeliska militären redan som 16-åring under en fredlig demonstration, går in bland demonstrerande pro-israeler vid hamnen Ashdod, dit Frihetsflottiljens fartyg fördes. I rosa t-shirt och hästsvans argumenterar hon mot män som håller i plakat med texten ”Well done IDF” – en hyllning till den israeliska militären. En av männen skriker ”Vet du vad den israeliska armén gjort sig skyldiga till? Att inte piska av alla båtarna och döda varenda en”

 

Arbetaren Zenit 23 juni 2010